Camillas Lilla

Reflektioner över 2018

Det är dags för att reflektera över året som gått. Ett år som har varit ganska kämpigt på många sätt, med motgång efter motgång. Jag har verkligen fått kämpa för att hålla mig flytande. Jag har lärt mig att tjata, jag har blivit ännu starkare och envisare och mer medveten om vad jag vill i livet. Jag har lärt mig att säga nej och även blivit bättre på att inte ta någon skit. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag har känt mig genuint glad i år. Under hösten började min kropp att säga ifrån med huvudvärk (ibland i veckor i streck), ont i axlar, rygg och nacke. Jag har sovit dåligt och tankarna har malt om vad jag hade kunnat göra annorlunda i mitt liv för att inte hamna där jag hamnade, helt på noll igen. Mitt humör har pendlat mellan solskens-glad och genuint förbannad till och från. Vissa dagar har livet känts som ett svart, djupt hål, men jag har tagit mig upp helt på egen hand. Det är väl först nu i slutet på året som jag känner att jag är mer jämn i humör och känslor.

Jag har funderat mycket på olika saker och försökt sortera känslor och acceptera att det inte är mycket som blir som man vill. Jag har lärt känna mig själv ännu mer och även förstått att det bara är jag som har rätten att bestämma över mitt liv, men jag kan inte styra över allt som händer, även om jag skulle vilja det då jag tycker om att ha kontroll. Jag har träffat trevliga (och otrevliga) människor. Med vissa har jag haft oerhört djupa diskussioner och andra har jag haft väldigt ytliga diskussioner med. Har insett att min självkänsla är ganska stukad på många sätt och att det satt en del käppar i hjulet för mig. Har även insett att jag har sjukt svårt för att prata med någon som jag gillar på ett avslappnat sätt, för att jag blir rädd för att göra bort mig, andra går det jättebra att prata obehindrat med. Jag är även så pass elak av mig att jag inte lägger någon energi eller ork att försöka få kontakt med människor som inte tilltalar mig på något sätt. Jag kan inte lägga energi på allt och alla, utan det gör jag på människor som jag gillar av någon anledning. Men det finns många i mitt liv som jag så gärna hade velat träffa som jag inte träffat på länge (bla några gamla kollegor), men tiden har rusat ifrån mig och jag har inte hunnit med allt som jag har velat.

Kärleken har lyst med sin frånvaro helt i år och det har inte blivit någon dejt alls, men det är nog först för ett par månader sedan som jag började känna mig helt trygg i att eventuellt träffa någon. Kan erkänna att det finns en som intresserar mig (och det har han gjort i några månader) och jag tror att han förstått att det är så. Men det är det där med att jag är rädd för att göra bort mig och därför känner att jag har svårt att prata med honom när jag träffar på honom. Det är enklare att le, titta i ögonen och säga hej (stel som jag är) Livet ska aldrig vara enkelt.

Jag har även tagit beslutet att bli undersköterska, så jag har påbörjat den utbildningen. Då kanske jag kan få fast anställning lpå något trevligt ställe den dagen jag är klar.

Ska jobba kväll idag och en dagstur imorgon, så det blir inget firande för mig MEN jag hoppas att ni alla får en fantastisk kväll med de ni älskar och att Ni får ett underbart 2019.

Lev. Älska. Dröm. Våga.