Vaknade i panik

Imorse vaknade vi i ren panik här hemma när klockan var 06:20  då det seriekopplade brandlarmet tjöt. Paniken var jobbig och förvirringen total. Vaktlarna skrek och Per fick springa runt i hela huset och kolla om det brann någonstans. Det var tack och lov falskt alarm. Men att somna om efter det där gick inte.
Men vi hade fullt upp hela förmiddagen ändå. 16 vaktlar kläcktes och jag fick ta bort en enda med missbildade fötter, så just nu har vi 15 stycken illbattingar som springer runt och låter.
Jag gjorde iordning deras bur/hem de närmsta två veckorna till dem.
In med vatten och mat som mortlats till mjöl. De har tyg som underlägg, så de inte ska halka och få problem med benen. Värmetaket är inställt på lagom höjd tror jag. 
De har hittat maten och vattnet och det känns riktigt bra. Har varit så rädd för att de inte ska förstå hur de gör när de ska äta och dricka, men jag har i alla fall sett att flera ätit och druckit. 
De är så små och söta ❤ och nu ska Per få ta hand om dem i ett par dagar. Har skrivit en "skötselinstruktion" som jag tejpat upp på buren. Men visst är de små och söta?
Vi gjorde även iordning/förberedde i ankhuset, det var faktiskt Pers idé, utifall Dora får kycklingar. 
Då kommer hon att få flytta in här under några dagar med dem så de hinner växa på sig och knyta band till varandra OM det kläcks några det vill säga. Nu undrar säker någon varför de ska få vara där inne? Jo, så vi kan ha öppet i hönshuset till de andra hönorna, så de kan ta sig ut och in precis som de vill. Jag är nämligen rädd att Dora ska dra ut med de eventuella kycklingarna när det är dåligt väder och att de ska bli blöta och nedkylda och få lunginflammation, sen är jag även rädd att de inte tar sig in. En ren försiktighetsåtgärd.
 
Sen har jag packat och vattnat växter hemma. Är nämligen på rymmen just nu och ett par dagar framöver. Är i Orsa igen på odlingskursen. Åkte upp dagen innan så jag slipper gå upp så tidigt imorgon. Älskar att komma upp till norra Dalarna, så fort jag kommer upp hit blir jag lugn och känner mig hemma. Det tar ungefär två timmar att köra hit, men det blir så vackert direkt när man kommer upp till Rättvik och Siljan, det finns så fina gårdar efter vägen. Sitter på mitt rum i tystnad och det är så skönt att kunna gå ner i varv såhär mycket.
Har gjort klart min uppgift också, hade lite kvar när jag kom hit. Den här uppgiften gjorde att jag fick tänka till både en och två gånger utefter vilka förutsättningar som finns. 
Nu ska jag bara ta det lugnt och sova ganska snart. Ska läsa lite i en trädgårdstidning, äta kvällsfika och duscha innan jag ska sova.
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: